Julius växer, massor!
Varning för inläg med skryttendenser!
Det var alldeles toppen att mötas av universums gladaste guldgosse på busstationen igår natt. Någon ledning var nämligen fel, så vi fick sitta i Hallsberg i massa timmar och invänta buss. Vi blev något senare än beräknat med andra ord.. Bara efter någon dag, i det här fallet mindre än ett dygn utan hund gör att det känns overkligt att komma hem till en. Att se hunden ligga i sängen och sova, att borra in händerna och ansiktet i pälsen känns på något vis så overkligt när man varitutan det en stund - konstigt!
Dagen som gick i solens tecken började med en prommis i skogen på morgonen. Det var olidligt hett, inte minst för gossen vilket yttrade sig tydligt.. Därefter bar det av mot jobbet för ett kortkort inryckar-pass. Julius följde med på tåget och spatserade med genom halva stan för att passas av bror några timmar. Tågresan gick för övrigt kanonbra. Jag tycker mej se en mer och mer avslappnad hund ju mer vi åker. Att sitta tyst och lugnt vid mattes ben är verkligen ingen konst, men lite flåsande kan vara svårt att låta bli om tåget gungar alltför mycket.
Efter jobbet, på tåget igen vidare mot K-hamn bhk för träning tillsammans med Linnéa, Linus och Maggan :D Bror mötte upp mig och kom spatserande med en hund i en sele som satt så fel den någonsin kan sitta , haha! Även denna tågresa gick jättebra, inklusive att prommenera fint brevid matte bland stissigt folk och uppspelta hundar. Väl på bhk började vi med en lång fika, ingen var värst sugen på träning i hettan egentligen. Men efter lite småkör med fint resultat begav vi oss istället mot agilityplanen. Linnéa var tvungen och visa upp Teja, som jag hört berättat var såå duktig. Och snacka om att jag tappade hakan! Jag visste inte att hon kunde springa så fort, och slita så hårt - det var så galet härligt att se. Även Vilda och Toby imponerade verkligen :D Vilka agilityshelties!!
Räcersnabba Teja :)
Julle kunde ju inte sitta på avbytarbänken heller. Så jag lattjade ut på banan med en tennisboll i handen.
Jag kan börja med att berätta om sommaren 2009 då gossen och jag var med i en ungdomsgrupp i agility. Jädrar anåda vad vi slet hela gänget för att få Julle över Aet och genom tunneln. Det är i princis vad jag minns från den träningsgruppen, hur hela gänget lockade och pockade på skitungen som totalvägrade, innan det efter flera flera träningstillfällen släppte.
Till dagens megastora förvåning kan jag tala om att han utan minsta lilla tveksamheter sprang genom böjd tunnel, däcket som istället var en vanligt bildäck ungefär, sprang över Aet och balanshindret (eller vad det nu hette). Han chockade mej något enormt med sitt självförtroende och med sitt driv. Det råder ingen tvekan om att detta är något som gossen gillar, till skillnad från mycket annat, med vissa undantag ;) Jag går fortfarande och funderar på vad tusan som kan ha hänt med honom. Linnéa tror att våra "nya" träningmetoder i jmf med förra gågnen vi tränade agility (2009) gjort att han förstår sig på mig och mitt tänk bättre - kan det vara så tro, i så fall blir jag väldigt glad.. :D
Även tågresorna hem gick kanonfint, och det känns som en till stor framtida goldenpojk på tåget inte kommer bli några problem att hantera när den förste redan sköter sej så underbart :D
God natt!
Dagen som gick i solens tecken började med en prommis i skogen på morgonen. Det var olidligt hett, inte minst för gossen vilket yttrade sig tydligt.. Därefter bar det av mot jobbet för ett kortkort inryckar-pass. Julius följde med på tåget och spatserade med genom halva stan för att passas av bror några timmar. Tågresan gick för övrigt kanonbra. Jag tycker mej se en mer och mer avslappnad hund ju mer vi åker. Att sitta tyst och lugnt vid mattes ben är verkligen ingen konst, men lite flåsande kan vara svårt att låta bli om tåget gungar alltför mycket.
Efter jobbet, på tåget igen vidare mot K-hamn bhk för träning tillsammans med Linnéa, Linus och Maggan :D Bror mötte upp mig och kom spatserande med en hund i en sele som satt så fel den någonsin kan sitta , haha! Även denna tågresa gick jättebra, inklusive att prommenera fint brevid matte bland stissigt folk och uppspelta hundar. Väl på bhk började vi med en lång fika, ingen var värst sugen på träning i hettan egentligen. Men efter lite småkör med fint resultat begav vi oss istället mot agilityplanen. Linnéa var tvungen och visa upp Teja, som jag hört berättat var såå duktig. Och snacka om att jag tappade hakan! Jag visste inte att hon kunde springa så fort, och slita så hårt - det var så galet härligt att se. Även Vilda och Toby imponerade verkligen :D Vilka agilityshelties!!
Räcersnabba Teja :)
Julle kunde ju inte sitta på avbytarbänken heller. Så jag lattjade ut på banan med en tennisboll i handen.
Jag kan börja med att berätta om sommaren 2009 då gossen och jag var med i en ungdomsgrupp i agility. Jädrar anåda vad vi slet hela gänget för att få Julle över Aet och genom tunneln. Det är i princis vad jag minns från den träningsgruppen, hur hela gänget lockade och pockade på skitungen som totalvägrade, innan det efter flera flera träningstillfällen släppte.
Till dagens megastora förvåning kan jag tala om att han utan minsta lilla tveksamheter sprang genom böjd tunnel, däcket som istället var en vanligt bildäck ungefär, sprang över Aet och balanshindret (eller vad det nu hette). Han chockade mej något enormt med sitt självförtroende och med sitt driv. Det råder ingen tvekan om att detta är något som gossen gillar, till skillnad från mycket annat, med vissa undantag ;) Jag går fortfarande och funderar på vad tusan som kan ha hänt med honom. Linnéa tror att våra "nya" träningmetoder i jmf med förra gågnen vi tränade agility (2009) gjort att han förstår sig på mig och mitt tänk bättre - kan det vara så tro, i så fall blir jag väldigt glad.. :D
Även tågresorna hem gick kanonfint, och det känns som en till stor framtida goldenpojk på tåget inte kommer bli några problem att hantera när den förste redan sköter sej så underbart :D
God natt!
27 juni
Igår jobbade jag ja, för första gången på tre veckor. Och den första kvarten kändes det som jag sprang omkring i kassalinjen som en yr höna. Men det tar sej, och jag börjar känna mej allt säkrare på mina arbetsuppgifter :) Vi har dessutom fått en ny chef, Hassan - som verkar hur störtskön som helst. Den förre var också toppenbra, men på något sätt känns detta ännu bättre..
För exakt 1 år sedan - då hade vi påbörjat simlektionerna :) det har vi inte i år..
Julle och jag gick en 50 minutare i skogen innan jobbet, och samma runda efter jobbet. Han var finfin i humöret. Alert, galen och lyhörd. Precis när han fått hopp&lek på skogsstigen var han helt galet energisk. Jag passade på att utnyttja energin och tränade lite busträning i form av trix, positioner, lite rallymoment och liknande. Tennisbollen var vääldigt intressant i gossens ögon, och han sprang i ljusets hastighet både in och ut med den :) Leken i alla dess former, kanske främst studsande tennisbollar är Julles absoluta favoriter. Är han dessutom på träningshumör blir allt toppen :) Jag fullkomligt älskar när gossen är på bus-/energihumör :D Och bara tanken på att jag om några månader kommer ha en hund som är på det humöret jämt gör mej glaad. Julle kommer aldrig att kunna bli det, det har jag gett upp för länge sen. Istället tränar vi när han vill, och ser till att ha riktigt roligt tillsammans. Min busvoffse <3
Idag tog jag en sväng till stan och fixade en massa nödvändigt. Jag var till banken och satte in kontanter, det gör dom visst inte hos oss längre. Och på banken var det såklart över en timmas kö. Därefter till SJ för att köpa ett resekort som tar mej runt i hela värmland under hela sommaren - hundträning ska bli!!. Det tog för övrigt över en timma i kö även där - såklart. Och sist åkte jag mot jobbet där jag hälsade på nya chefen och fick ut mitt sommaschema då min internetsida därifrån krånglar. Effektivt, men tråkigt.
Därefter gick vi på långis! Vi har hittat en "ny" finfin runda som tar 1h 45min där gossen får rejsa loss med skogsmark under tassarna de största bitarna. Vi passerade också kommunens grishägn och kikade på extremt söta kultingar. Faktum är att jag inte kunde hålla tårarna borta när de små (egentligen ganska stora) djuren låg och snarkade i en hel hög. Dit måste vi gå oftare o kika :)
Nu ska vi kika på film snart. Och imorn bär det av för en tvådagars i huvudstaden med finaste mamma. Gullfjunet får vara hemma med pappa, och bjuds troligtvis på en och annan långis!
Ha det bra!
För exakt 1 år sedan - då hade vi påbörjat simlektionerna :) det har vi inte i år..
Julle och jag gick en 50 minutare i skogen innan jobbet, och samma runda efter jobbet. Han var finfin i humöret. Alert, galen och lyhörd. Precis när han fått hopp&lek på skogsstigen var han helt galet energisk. Jag passade på att utnyttja energin och tränade lite busträning i form av trix, positioner, lite rallymoment och liknande. Tennisbollen var vääldigt intressant i gossens ögon, och han sprang i ljusets hastighet både in och ut med den :) Leken i alla dess former, kanske främst studsande tennisbollar är Julles absoluta favoriter. Är han dessutom på träningshumör blir allt toppen :) Jag fullkomligt älskar när gossen är på bus-/energihumör :D Och bara tanken på att jag om några månader kommer ha en hund som är på det humöret jämt gör mej glaad. Julle kommer aldrig att kunna bli det, det har jag gett upp för länge sen. Istället tränar vi när han vill, och ser till att ha riktigt roligt tillsammans. Min busvoffse <3
Idag tog jag en sväng till stan och fixade en massa nödvändigt. Jag var till banken och satte in kontanter, det gör dom visst inte hos oss längre. Och på banken var det såklart över en timmas kö. Därefter till SJ för att köpa ett resekort som tar mej runt i hela värmland under hela sommaren - hundträning ska bli!!. Det tog för övrigt över en timma i kö även där - såklart. Och sist åkte jag mot jobbet där jag hälsade på nya chefen och fick ut mitt sommaschema då min internetsida därifrån krånglar. Effektivt, men tråkigt.
Därefter gick vi på långis! Vi har hittat en "ny" finfin runda som tar 1h 45min där gossen får rejsa loss med skogsmark under tassarna de största bitarna. Vi passerade också kommunens grishägn och kikade på extremt söta kultingar. Faktum är att jag inte kunde hålla tårarna borta när de små (egentligen ganska stora) djuren låg och snarkade i en hel hög. Dit måste vi gå oftare o kika :)
Nu ska vi kika på film snart. Och imorn bär det av för en tvådagars i huvudstaden med finaste mamma. Gullfjunet får vara hemma med pappa, och bjuds troligtvis på en och annan långis!
Ha det bra!
25 juni
Allt sängliggande fick mej lite impulsivt att dra iväg till stugan, och där ute på vischan blev jag visst kvar i fyra dagar(!). Mormor dök upp de sista dagarna också, så helt ensamma var vi inte ;)
Hur som helst har vi njutit till fullo av dagarna. Vi har prommenerat massor i skogen, plockat smultron och blommor, skrattat åt kossor som slitit sej och spatserade omkring i grannens potatisland och annat lantbekymmer :) Gossen har fått badat endel, rullat sej i älgbajs, kört ett uppletande, och skött sej alldeles exemplariskt :D Lite skitig blir väl alla? ;) Guldhjärtat!
Bajsnisse - det nya smeknamnet haha ;) Gossen ser helt oberörd ut.
Därefter har jag spenderat midsommar tillsammans med Lovisa på andra sidan sjön, i deras stuga. Alltid lika mysigt. "Drog även upp" årets första firre - en gädda som slet sej när draget fastnade i håven, det räknas :D
Ikväll var släktingarna inbjudana på födelsedagsfirande av både mej och mor. Jag fick mycket fina saker, bland annat denna bok som jag önskat mej :) I mina öron låter den helt klockren, och den skall läsas noggrannt minst en gång innan lillebror kommer.
För nog verkar det som lillebror kommer dyka upp så småningom :D Pia är alldeles säker på att det gömmer sin puppisar i magen. Nu hoppas vi bara på att det är måånga valpar, måånga hanar och friska sådana :D Tiden går verkligen snabbt - men den som väntar på något gott..
Imorn väntas jobb, första på donken för i sommar. Hoppas hostan lyser med sin frånvaro, det vore inget vidare för matens skull annars.
Ha det bra!
Hur som helst har vi njutit till fullo av dagarna. Vi har prommenerat massor i skogen, plockat smultron och blommor, skrattat åt kossor som slitit sej och spatserade omkring i grannens potatisland och annat lantbekymmer :) Gossen har fått badat endel, rullat sej i älgbajs, kört ett uppletande, och skött sej alldeles exemplariskt :D Lite skitig blir väl alla? ;) Guldhjärtat!
Bajsnisse - det nya smeknamnet haha ;) Gossen ser helt oberörd ut.
Därefter har jag spenderat midsommar tillsammans med Lovisa på andra sidan sjön, i deras stuga. Alltid lika mysigt. "Drog även upp" årets första firre - en gädda som slet sej när draget fastnade i håven, det räknas :D
Ikväll var släktingarna inbjudana på födelsedagsfirande av både mej och mor. Jag fick mycket fina saker, bland annat denna bok som jag önskat mej :) I mina öron låter den helt klockren, och den skall läsas noggrannt minst en gång innan lillebror kommer.
För nog verkar det som lillebror kommer dyka upp så småningom :D Pia är alldeles säker på att det gömmer sin puppisar i magen. Nu hoppas vi bara på att det är måånga valpar, måånga hanar och friska sådana :D Tiden går verkligen snabbt - men den som väntar på något gott..
Imorn väntas jobb, första på donken för i sommar. Hoppas hostan lyser med sin frånvaro, det vore inget vidare för matens skull annars.
Ha det bra!
Världens bästa dag :D
Japp - det var igår det :)
Då var det nämligen exakt fyra år sen jag och mamma åkte och hämtade hem min 11veckors parvel till valp :) Då hette han Tintin, Bingo och Sixten haha. Det är verkligen obeskrivligt svårt att förstå att det är hela fyra år sen, tiden går såå fort. Tänk vad mycket jag lärt mej på dessa åren, som jag kommer ha enormt bra fördel av i höst med Julius "lillebror" :O För att bara nämna något så minns jag när Yvonne talade om för mej att jag måste träna så att Julle kommer på min inkallning. Jag tittade på henne och förstod inte alls, skulle man träna sånt? Låter sjukt galet även för mej, men tänk vad bra allt blev trots allt :) Nu vet jag att jag ska träna, vad jag ska träna och dessutom vet jag precis hur jag vill träna - det är väl toppen!
I natt fortsatte jag att vakna i omgångar med sån enorm smärta i halsen, feber, täppt näsa osv.. Till saken hör att jag blöder näsblod av all nässpray, vilket gör att jag måste gå omkring heltäppt i hela ansiktet i princip. Brors tjej som är receptarie rekommenderade mej iaf en kombination av en massa läkemedel plus ett hopkok som ska göra nytta. Vi får la se..
Hur som pallrade jag mej iväg till cafeterian där jag jobbar på fredagar. Men där blev jag inte länge innan mor fick ta över. Jag drog med mej gossen på en rastningsrunda i skogarna där, och mer taggad Julle går nog inte att få. Detsamma härhemma när vi körde ett pass med busträning med kvällsmaten. Hoppstå, burlekar, bakåtlägganden och lite backa för skojs skull.
Vi får helt enkelt ta och fira världens bästa dag en annan dag :D Jag tror att gossen har överseende!
Ha det bra.
Då var det nämligen exakt fyra år sen jag och mamma åkte och hämtade hem min 11veckors parvel till valp :) Då hette han Tintin, Bingo och Sixten haha. Det är verkligen obeskrivligt svårt att förstå att det är hela fyra år sen, tiden går såå fort. Tänk vad mycket jag lärt mej på dessa åren, som jag kommer ha enormt bra fördel av i höst med Julius "lillebror" :O För att bara nämna något så minns jag när Yvonne talade om för mej att jag måste träna så att Julle kommer på min inkallning. Jag tittade på henne och förstod inte alls, skulle man träna sånt? Låter sjukt galet även för mej, men tänk vad bra allt blev trots allt :) Nu vet jag att jag ska träna, vad jag ska träna och dessutom vet jag precis hur jag vill träna - det är väl toppen!
I natt fortsatte jag att vakna i omgångar med sån enorm smärta i halsen, feber, täppt näsa osv.. Till saken hör att jag blöder näsblod av all nässpray, vilket gör att jag måste gå omkring heltäppt i hela ansiktet i princip. Brors tjej som är receptarie rekommenderade mej iaf en kombination av en massa läkemedel plus ett hopkok som ska göra nytta. Vi får la se..
Hur som pallrade jag mej iväg till cafeterian där jag jobbar på fredagar. Men där blev jag inte länge innan mor fick ta över. Jag drog med mej gossen på en rastningsrunda i skogarna där, och mer taggad Julle går nog inte att få. Detsamma härhemma när vi körde ett pass med busträning med kvällsmaten. Hoppstå, burlekar, bakåtlägganden och lite backa för skojs skull.
Vi får helt enkelt ta och fira världens bästa dag en annan dag :D Jag tror att gossen har överseende!
Ha det bra.
4v.
4 veckor sen parningen nu :D Om ytterligare 5 veckor vet jag förhoppningsvis hur det blir :D hihi. Pia har skrivit följande på bloggen; Blir det några valpar? Ja vi tror faktiskt det ;-) Gimmie har redan blivit lite mullig, jag har inte ökat på maten och hon har inte varit skendräktig tidigare - så nog talar det för att det är valpar i magen! Jag är glaaaad :D
Denhär natten var nog den värsta på läänge. Sov inte en blund, hade rediga feber"atacker" och halsen var ömmare än ömmast. Många slängar av halsont har jag haft genom åren, men fasenimej inget i närheten av den här styrkan. Femte dagen, så ett besök på vårdcentralen blev. Tillråga på allt satt jag i väntrummet i 40min och väntade på distriktsköterskan - jag höll på att kollapsa. Bara för att man inte kan svälja utan att både få tårfyllda ögon och utan att kvida högt produceras såklart mängder med saliv. Tillslut fick jag en annan sköterska som tyckte synd om mej. Och det var en lättnad när hon kikade ner i svalget och talade om att det var tjockt och ilsket rött och såg precis ut som streptokocker, ääntligen lite medicin som förhoppningsivs gör något tänkte jag. Men icke, snabbodlingen visade ingen streptokocker så det var bara att bege sig hem och bädda ner sej i soffan i väntan på bättre tider..
Nu ser jag verkligen fram emot skogslångisar tillsammans med min bästis!
Juliusgubben fick för femte dagen irad en långis av min käre far. En femkilometare, lös i skogen på morgonoen gör dem båda gott och tack vare det har jag sluppit något dåligt samvete iaf :) Med ibumetin, halstabletter och nässpray pallrade jag mej ur sängläge och tränade lite backaträning i köket för skojs skull. Hittade en position som gör att jag åtminstone hälften av gångerna lyckas kasta godisarna rätt för bästa belöningsplacering, vilket ju typ är a och o för att vi ska komma framåt. Därefter en rastningsprommis och nu väntar sängläge.
Imorn har jag lurat hem några tjejkompisar från klassen för grillkväll - och tro det eller ej så är alla villiga att besöka vårt bakterierika hus :D Haha, vi får väl sitta ute kan jag tänka.
Ha det bra!
Denhär natten var nog den värsta på läänge. Sov inte en blund, hade rediga feber"atacker" och halsen var ömmare än ömmast. Många slängar av halsont har jag haft genom åren, men fasenimej inget i närheten av den här styrkan. Femte dagen, så ett besök på vårdcentralen blev. Tillråga på allt satt jag i väntrummet i 40min och väntade på distriktsköterskan - jag höll på att kollapsa. Bara för att man inte kan svälja utan att både få tårfyllda ögon och utan att kvida högt produceras såklart mängder med saliv. Tillslut fick jag en annan sköterska som tyckte synd om mej. Och det var en lättnad när hon kikade ner i svalget och talade om att det var tjockt och ilsket rött och såg precis ut som streptokocker, ääntligen lite medicin som förhoppningsivs gör något tänkte jag. Men icke, snabbodlingen visade ingen streptokocker så det var bara att bege sig hem och bädda ner sej i soffan i väntan på bättre tider..
Nu ser jag verkligen fram emot skogslångisar tillsammans med min bästis!
Juliusgubben fick för femte dagen irad en långis av min käre far. En femkilometare, lös i skogen på morgonoen gör dem båda gott och tack vare det har jag sluppit något dåligt samvete iaf :) Med ibumetin, halstabletter och nässpray pallrade jag mej ur sängläge och tränade lite backaträning i köket för skojs skull. Hittade en position som gör att jag åtminstone hälften av gångerna lyckas kasta godisarna rätt för bästa belöningsplacering, vilket ju typ är a och o för att vi ska komma framåt. Därefter en rastningsprommis och nu väntar sängläge.
Imorn har jag lurat hem några tjejkompisar från klassen för grillkväll - och tro det eller ej så är alla villiga att besöka vårt bakterierika hus :D Haha, vi får väl sitta ute kan jag tänka.
Ha det bra!
Även solen har sina fläckar
När klockan var närmare halv tolv tvingade jag mej upp ur sjuksängen för att följa med en sväng till stan. Gissar att jag såg ut som helvetet själv, men att ligga kvar i sängen ytterligare en dag hade säkert gjort mej ännu sjukare.
Lovisade tittade hit på en myskväll och gav mej dessutom en jättefin födelsedagspresent!
Tidigare idag så hörde jag Julle skälla på utsidan och gick dit och titta. Det var en som bor några kvarter bort som var ute med sin hund och hennes väninna. Vänninan hade med sej sin tre månaders goldenvalp, och de gick förbi oss för att guldisarna skulle få hälsa på varandre. Julle visade desvärre upp sin allra skälligaste sida :/ Jag blev både lite irriterad och frustrerad samtidigt som jag skämdes lite.. men när jag tänker på det hela såhär efteråt så förstår jag åtminstone varför Julle skällde. För det första så står megahunden Doris på andra sidan det minimala staketet och hälsar. Till saken hör att hon är en Kaukasisk Ovtarkaja, och även om de lekt en sväng när gossen var unghund så har han en jävla respekt för såna stora hundar, förstår dom inte det så resluterar det i skall såklart..
För det andra så ville både Julle och valpen Ebba leka. De gjorde inviter både hit&dit, men eftersom hon var så liten fick vi båda hålla igen dem lite, och Julle skäller såklart.. Att kontrollera sina känslor har vi lärt oss är Julle svaga sida ;)
Skällandet är ju verkligen Julles största sk. olat. Han skäller alltid när någon familjemedlem kommer hem, för då är han överexalterad och kryper nästan ur sitt skinn. Han skäller/vaktar tomten i situationer då någon bil stannar på vår trottoar, eller någon går in på vår tomtgräns. Men samtidigt är det något jag vill ha. I många, många situationer känner jag mej ruskigt trygg med att ha en hund som ljudligt talar om om någon kommer hit. Jag kan lämna ytterdörren öppen fast jag är på baksidan, för jag vet att Julle talar om. Att han skäller i hälsningsritualer kan jag väl gärna vara utan, men samtidigt är det för mej det minst itrriterande skallet. Han är glad, han låter glad och han är (för mej) enkel att bryta.
Ibland skäller han också om någon hund passerar utanför. Det händer uppskattningsvis ett par, tre gånger i veckan. Och med tanke på hur jädra många hundar det passerar här varje dag så känns det som en droppe i havet av problem. Dessutom räcker det (för samtliga familjemedlemmar) att ropa Julle för att han ska bryta.
Världens vackraste, på gotland i juli förra året :)
Som en slags slutsats menar jag att det jag skulle vilja var bättre, och det som jag ska försöka jobba på är att jag och andra i familjen kan bryta honom enklare då han vaktar. 99% av gångerna någon kommer in är det en bekant, och därför kan det vara bra om man enkelt kan få stopp på vaktandet. Jag får helt enkelt fundera på hur jag ska lösa det.. Och det på ett sätt som resten av familjen är pigga på att göra. De är inte särklit intresserade i att hjälpa till, däremot har de en jädra massa åsikter om saker han gör/inte gör - något som i min mening, inte går ihop.
Kvällen slutade hur som helst på topp. Efter fyra dagar där Julle inte fått mer än några tafatta försök till klappar från min sida begav vi oss mot grässlänten för lite mysträning :) Gossen var överlycklig av att ha en mate som faktiskt bryr sig om honom igen. Jag släppte loss honom, sa hopp&lek och satte mej i gräset. Två hundar passerade på 20m avstånd utan att jag sa ett knyst till Julle. Han tittade dit, stannade upp, tittade på mej och fortsatte snusa i gräset. Efter lite inspiration från artikeln om bakdelskontroll i canis återupptog jag vår gamla backa-träning. Då passerar en pincher på samma ställe, men gossen fokuserar till max och fortsätter erbjuda. Därefter kommer bästisen Mozart förbi. Jag ropar hopp&lek, men istället vänder han sig mot mej och ruchar tillbax mot leksaken. Efter ytterligare några varsågod så går han mot Mozart, men hela tiden med kontakt med mej. De lekte loss rejält, gossen får imponera med sina konster och visa att han kan apportera föremålen :) Mozart springer iväg och gömmer dom den killen ;) Medan han brister i vissa saker (att kunna kontrollera känslorna) så är han fasenimej fenomenal på annat. Han är mästare på att fokusera, på att släppa loss, leka med matte och skita i andra hundar när det gäller. Sen gäller det bara att träna ordentligt på det han brister i..
Detaljrikt och säkert tråkigt inlägg. Men jag var tvungen att få ur mej allt!
Ha det bra!
Mitt sängbord haha..
Lovisade tittade hit på en myskväll och gav mej dessutom en jättefin födelsedagspresent!
Tidigare idag så hörde jag Julle skälla på utsidan och gick dit och titta. Det var en som bor några kvarter bort som var ute med sin hund och hennes väninna. Vänninan hade med sej sin tre månaders goldenvalp, och de gick förbi oss för att guldisarna skulle få hälsa på varandre. Julle visade desvärre upp sin allra skälligaste sida :/ Jag blev både lite irriterad och frustrerad samtidigt som jag skämdes lite.. men när jag tänker på det hela såhär efteråt så förstår jag åtminstone varför Julle skällde. För det första så står megahunden Doris på andra sidan det minimala staketet och hälsar. Till saken hör att hon är en Kaukasisk Ovtarkaja, och även om de lekt en sväng när gossen var unghund så har han en jävla respekt för såna stora hundar, förstår dom inte det så resluterar det i skall såklart..
För det andra så ville både Julle och valpen Ebba leka. De gjorde inviter både hit&dit, men eftersom hon var så liten fick vi båda hålla igen dem lite, och Julle skäller såklart.. Att kontrollera sina känslor har vi lärt oss är Julle svaga sida ;)
Skällandet är ju verkligen Julles största sk. olat. Han skäller alltid när någon familjemedlem kommer hem, för då är han överexalterad och kryper nästan ur sitt skinn. Han skäller/vaktar tomten i situationer då någon bil stannar på vår trottoar, eller någon går in på vår tomtgräns. Men samtidigt är det något jag vill ha. I många, många situationer känner jag mej ruskigt trygg med att ha en hund som ljudligt talar om om någon kommer hit. Jag kan lämna ytterdörren öppen fast jag är på baksidan, för jag vet att Julle talar om. Att han skäller i hälsningsritualer kan jag väl gärna vara utan, men samtidigt är det för mej det minst itrriterande skallet. Han är glad, han låter glad och han är (för mej) enkel att bryta.
Ibland skäller han också om någon hund passerar utanför. Det händer uppskattningsvis ett par, tre gånger i veckan. Och med tanke på hur jädra många hundar det passerar här varje dag så känns det som en droppe i havet av problem. Dessutom räcker det (för samtliga familjemedlemmar) att ropa Julle för att han ska bryta.
Världens vackraste, på gotland i juli förra året :)
Som en slags slutsats menar jag att det jag skulle vilja var bättre, och det som jag ska försöka jobba på är att jag och andra i familjen kan bryta honom enklare då han vaktar. 99% av gångerna någon kommer in är det en bekant, och därför kan det vara bra om man enkelt kan få stopp på vaktandet. Jag får helt enkelt fundera på hur jag ska lösa det.. Och det på ett sätt som resten av familjen är pigga på att göra. De är inte särklit intresserade i att hjälpa till, däremot har de en jädra massa åsikter om saker han gör/inte gör - något som i min mening, inte går ihop.
Kvällen slutade hur som helst på topp. Efter fyra dagar där Julle inte fått mer än några tafatta försök till klappar från min sida begav vi oss mot grässlänten för lite mysträning :) Gossen var överlycklig av att ha en mate som faktiskt bryr sig om honom igen. Jag släppte loss honom, sa hopp&lek och satte mej i gräset. Två hundar passerade på 20m avstånd utan att jag sa ett knyst till Julle. Han tittade dit, stannade upp, tittade på mej och fortsatte snusa i gräset. Efter lite inspiration från artikeln om bakdelskontroll i canis återupptog jag vår gamla backa-träning. Då passerar en pincher på samma ställe, men gossen fokuserar till max och fortsätter erbjuda. Därefter kommer bästisen Mozart förbi. Jag ropar hopp&lek, men istället vänder han sig mot mej och ruchar tillbax mot leksaken. Efter ytterligare några varsågod så går han mot Mozart, men hela tiden med kontakt med mej. De lekte loss rejält, gossen får imponera med sina konster och visa att han kan apportera föremålen :) Mozart springer iväg och gömmer dom den killen ;) Medan han brister i vissa saker (att kunna kontrollera känslorna) så är han fasenimej fenomenal på annat. Han är mästare på att fokusera, på att släppa loss, leka med matte och skita i andra hundar när det gäller. Sen gäller det bara att träna ordentligt på det han brister i..
Detaljrikt och säkert tråkigt inlägg. Men jag var tvungen att få ur mej allt!
Ha det bra!
19år
Shit vilka händelserika dagar som passetat -galet!
Studenten var fasenimej en av de bästa dagarna i mitt liv. Vilket liv, vilken glädje, vilken puls. Hela hela dagen och natten, trots att ingen sovit ett skit typ :) Den dagen ska jag minnas föralltid <3 Å Julius var såklart med på torget och tog emot sin matte. Han skötte sig så bra, även om han har lite svårt att hålla igen truten när matte kramar andra och inte bryr sig om honom ;) gossen i ett nötskal!
På lördagen väntades bal dessutom. Hade känningar i halsen på morgonen, som tyvärr bröt ut rejält under dagen. Satt vid långbordet med brännande hals, man kan ju gissa hur maten smakar då.. Huvudvärken och febern kom som ett brev på posten såklart. Så sistället för att slänga av mig klackarna och dansa loss på golvet satt jag (tack och lov med mina bästaste vänner i omgångar) på bänken och hackade tänder.
Verkade som klassen pratat igenom färgvalet haha ;) Dock saknas det flera på bilden, som hade andra färger också. Men det ser lite kul ut :D
Idag är det dessutom min nittonde födelsedag. Men den skjuter vi på tills mor fyller år om några dagar, och istället har jag spenderat dagen i sängläge. Känner mej dock en aning bättre, så imorn ska jag försöka få någonting gjort :)
Julle kommer och tittar till mej för jämnan och tittar på mej med sina kloka ögon och undrar varför jag inte bryr mej om honom. Tack och lov har han fått långis var dag av mor och far, så det går inte riktigt någon nöd på honom :) Imorn ska vi prommenera igen om orken finns!!
Ha det bra!!
Studenten var fasenimej en av de bästa dagarna i mitt liv. Vilket liv, vilken glädje, vilken puls. Hela hela dagen och natten, trots att ingen sovit ett skit typ :) Den dagen ska jag minnas föralltid <3 Å Julius var såklart med på torget och tog emot sin matte. Han skötte sig så bra, även om han har lite svårt att hålla igen truten när matte kramar andra och inte bryr sig om honom ;) gossen i ett nötskal!
På lördagen väntades bal dessutom. Hade känningar i halsen på morgonen, som tyvärr bröt ut rejält under dagen. Satt vid långbordet med brännande hals, man kan ju gissa hur maten smakar då.. Huvudvärken och febern kom som ett brev på posten såklart. Så sistället för att slänga av mig klackarna och dansa loss på golvet satt jag (tack och lov med mina bästaste vänner i omgångar) på bänken och hackade tänder.
Verkade som klassen pratat igenom färgvalet haha ;) Dock saknas det flera på bilden, som hade andra färger också. Men det ser lite kul ut :D
Idag är det dessutom min nittonde födelsedag. Men den skjuter vi på tills mor fyller år om några dagar, och istället har jag spenderat dagen i sängläge. Känner mej dock en aning bättre, så imorn ska jag försöka få någonting gjort :)
Julle kommer och tittar till mej för jämnan och tittar på mej med sina kloka ögon och undrar varför jag inte bryr mej om honom. Tack och lov har han fått långis var dag av mor och far, så det går inte riktigt någon nöd på honom :) Imorn ska vi prommenera igen om orken finns!!
Ha det bra!!
Imorgon gäller det.
Buus.
Oooh. Inte ett skit i skolan, ända till på torsdag då vi tar studden :D gaah vad bra!! Bara en massa härligt roligt med klassen. Jag lever!
Igår skulle vi prova på Falletleden här i området, men den utlovade dunderåskan fick oss att prommenera en långis kring orten istället, mestadels i koppel. 25 grader varmt, och Julle blev lättad när vi titade in hos mormor för en fika, och för hans del tre skålar med vatten.
Jag hade tappat bort kopplet på helgens resa och fick därför prommenera med det som pappa använder. Men som tur va kom kopplet till rätta :) Koppel är verkligen en vanesak, riktigt obehagligt till och med att använda ett annat. Detta slitna, numer solblekta nylonkoppel har vi haft sen Julle var 1 :) För då tappade vi bort det han hade när han kom hit. Hihi.
Idag gick vi långis i reservatet. Hälften lös och hälften kopplad beroende på hur allt kändes. Gossen var finfin idag, och han gillar verkligen de nya godisarna :D Toppen!
Vi stannade kvar och tittade på a-lagsmatch på vallen också. Mosart var också där med sin husse, och gossen klarade det galant att sitta vid matte och bli klappad. Trots att Mosse ville nosa och hälsa. I pausen blev det röj i gläntan vill jag lova. Julle springer trippelt så fort som Mosse, vilket han verkligen älskar :) Dessutom var Mosse ruskigt avundsjuk på Julles tennisboll som han aldrig lyckades få tag på. Mosse är ett riktigt kraftpaket, blandning mellan golden, labbe och något mer :) Klumpkroppen gör att Julle springer ifrån, men däremot är Mosart överlägsen i brottningsmatcherna, en rättvis fördelning tycker dom :)
Nu väntar en film.
Ha det bra!
Igår skulle vi prova på Falletleden här i området, men den utlovade dunderåskan fick oss att prommenera en långis kring orten istället, mestadels i koppel. 25 grader varmt, och Julle blev lättad när vi titade in hos mormor för en fika, och för hans del tre skålar med vatten.
Jag hade tappat bort kopplet på helgens resa och fick därför prommenera med det som pappa använder. Men som tur va kom kopplet till rätta :) Koppel är verkligen en vanesak, riktigt obehagligt till och med att använda ett annat. Detta slitna, numer solblekta nylonkoppel har vi haft sen Julle var 1 :) För då tappade vi bort det han hade när han kom hit. Hihi.
Idag gick vi långis i reservatet. Hälften lös och hälften kopplad beroende på hur allt kändes. Gossen var finfin idag, och han gillar verkligen de nya godisarna :D Toppen!
Vi stannade kvar och tittade på a-lagsmatch på vallen också. Mosart var också där med sin husse, och gossen klarade det galant att sitta vid matte och bli klappad. Trots att Mosse ville nosa och hälsa. I pausen blev det röj i gläntan vill jag lova. Julle springer trippelt så fort som Mosse, vilket han verkligen älskar :) Dessutom var Mosse ruskigt avundsjuk på Julles tennisboll som han aldrig lyckades få tag på. Mosse är ett riktigt kraftpaket, blandning mellan golden, labbe och något mer :) Klumpkroppen gör att Julle springer ifrån, men däremot är Mosart överlägsen i brottningsmatcherna, en rättvis fördelning tycker dom :)
Nu väntar en film.
Ha det bra!
