juliusmatte

Dålig uppdatering av olika anledninger. Mycket som händer på många håll.

Vi har tränat endel sedan sist. Vi har varit på en kurs i belöningsutveckling för Fanny Gott. Inspirerande, motiverande som skapar många bra tankar och funderingar, helkul. Julius visade upp en fin kamplek , och likaså matbelöning. Men vi har mycket att utveckla, vilket gillas.

Fel fel fel. Inte kampa med greppet så långt bak i munnen ;)

Endel långisar i vanlig ordning. En i skogen med långlina på bland annat. Snart skippar vi linan, när rådjursspåren inte märks i snön på samma sätt för gossen. Påbörjade cykelträningen med 2 x 10min, vilket gossen inte gillar för fem öre ;) han är som han är den gossen!!

Han har imponerat på mej på många sätt den senaste veckan.
*Det är andra veckan för världens bästa pappa på sjukhuset nu, han ligger på infektion vilket betyder att han har egen dörr ut mot gräsmattan, därav kan Julle följa med. Varje gång vi hälsar på ligger Julle på utsidan o sover så fint trots två stora dörrar emellan. Mycket mycket praktiskt o användbart!
*Han klarar att vara ensam så fint trots att han måste alldeles för länge. Det går helt enkelt inte ihop alltid när inte pappa är hemma, men som tur va har jag oftast kortare dagar. Han kommer släpandes med smala springor till ögon, en jättetrött hundkropp o en svans som går i hundatjugo. Dåligt samvete det har jag, men aldrig mer än fem timmar än så länge, o den gränsen ska jag hålla mig under.

Daggmasken Dagmar!

Idag var vi o träffade Sara o Dagmar för en träningsomgång. Vårt mest lyckade pass i år, minst måste jag säga. Jag har bestämt mej för att skippa externbelöning, den får honom bara ur balans, samt att jag bestämt mig för att försöka få honom mer samlad istället för slit o släng, hit o dit. Utan någon uppvärmning går vi ut och kommenderas runt i en bana, en helt lång vanlig tävlingsbana och jag är sååå nöjd. Samlat, stabilt, koncentrerat och motiverat. Dagmar smäller till med en minst lika fin hon. Efter paus gör de detsamma igen. Vilket pass det blev, o vilken känsla i maggropen.
*O just det. En till grej som imponerar mig. Kpppelgåendet. Helt underbart perfekt över stadens gator o torg. Klockrent. Likaså den lilla biten vi prommenerade tillsammans med mormor och liknande. Med Dagmar skötte han sig fint också, men inte klockrent på samma sätt. Härligt i alla fall!

Kameran glömde jag såklart bort, så vi var tvungna att köra en sista liten minibana med bara några moment för att få det på film :) Våra finfina voffsar. Nog har vi endel småmissar att jobba på, men vi hinner.
Jag tog 5min o tränade in pekfingret som nostarget. Att följa den för att ha i det moment där huinden ska ställa/sätta sig framför mig. Jag använder det på filmen, men gossen ser ut att tro att det är en godis o försöker käka upp handen ;) det måste vi absolut träna mer på.



Oredigerat o bra haha. Filtypen passade inte i moviemaker, o jag lyckades inte att ändra. Sånt är livet!

En rask 7 kilometare i regnvädret på det, med massa strosande på snöfritt gärde. För övrigt går det nya läggandet framåt :) kommando ska sättas strax. Vilket blir en utmaning, som alltid. Jäkla stimuluskontroll säger jag bara. Ha det bra!