Märklig hund.
(En innan-bild alltså)
I lsöndags var vi riktigt förskräckta hela familjen för Julle var ruskigt olik sej. Det började med att mamma och jag tog fram en tennisboll och och började rulla på terassen, Julle får syn på bollen (som jag olyckligtvis råkade dänga in i skallen på honom förra veckan) och flyr, verkligen flyr in i buren och lägger sej. Han vägrar komma ut trots godis, mat och allt möjligt. Till slut kommer han av nyfinkenhet.. Då har han helt plötsligt fått för sej att en del av terassgolvet är farligt och springer en omväg runt allt för att komma in, hela dagen. Bollen kom han springandes med spontat flera gånger under dagen så vipps va den inte farlig längre. Tills vi var ute på gatan och jag slungar iväg den, han rusar efter men i samma stund jag ropar "ge mej" (vårt apportkommando) tvärvänder han och flyr bakom bilen och vägrar komma fram. Såhär efteråt har jag konstaterat att han inte alls är rädd för kommandot heller.. vad 17 hände egentligen.. Stackars mattegrisen! Men vi har inte ömkat för fem öre, och bollen leks det med dagligen, hoppas det bara var något tillfälligt..
Dessutom har han blivit biten av en schäfertik i veckan. Han var med mamma, och skulle hälsa på en gammal tant. Vipps så högg hon. Allt gick bra och han har hälsat på trevliga hundar efter det så inga men består. Men det jag tycker är mest förbryllande är hur Julle betedde sej när hon högg. Istället för att sätta emot går han iväg, lägger sej ihopkurad till en boll och piper stackarn.. Hur tusan kan han, snacka om vänligt inställd den gossen! Efteråt säger ägaren (som vi för övrigt känner halvt) att hon har svårt för andra hundar, och är sur. Så det handlade inte om att gullet var för på eller så, som om han ens skulle vara det. Han är så försiktig så det är inte sant, vill han ens gå fram till en okänd hund så är nosas det en bra stund innan det blir lek. Han har nästan lite väl stor respekt mot andra hundar, vi kan ju absolut inte passera hundar utan att han ska tvärnita och länge stå och fundera över om han törs eller inte. Trots allt klarar han av att läsa dem bra, och leker fint med de flesta, hamnar i bråk händer inte. Nog om det..
Sen han blev klippt i söndags är det hur många hundägare som helst som frågat om han är valp. Det är så sött tycker jag, charmerande. Stamkonversationen är liksom:
-Är det en hon?
-Nej en han.
-Okej, men han är inte gammal va?
-Nej han är drygt 3år.
-men jaha, jag trodde det var en valp.
ALLTID samma visa :) Kul när han blir bortåt 10år haha ;)
Hur som helst så är det två saker kvar i skolan för min del. Sista provet på fredag, sen jävlar ska vi börja leva igen jag&bästis. Körskoleskiten knallar på bra för övrigt, igår klarade jag halkbanan. Jag kan ju säga att det var tur att jag satt ensam i bilen, som bil nr 1 och en extrem migränhuvudverk såg jag nog ut att ha prakinson. Men efter någrta åk var nervositeten borta, det var ju inte mycket att klara direkt. Men verkligen lärorikt!
Ha det bra!
