fy faaan.
Vad fasen vi än pysslar med så ger han allt. Jag önskar jag kunde ge honom lika mycket som jag får av honom.
Så onsdagen bestod av ca 100% matteplugg. På kvällen skulle vi rasta. Och upp dyker två rådjur mitt i centrum :O Jag funderade länge på vad det där var för hund haha. Julius var lös, och passerade rådjurens passage max 20sek efter, lyhörd till tusen och såå duktig. Älskade <3
På torsdagen stannade jag hemma från skolan för att plugga. Satt med matten i huur många timmar som helst innan jag&Lucifer spatserade på långis mot sjön. På vägen ner upptäcker jag två rådjur som ligger och vilar i en dunge max 20m ut. Julius passerar lös både en och två gånger. Det märktes att han kände vittring. Han är verkligen klockrent bra.
Fredangens matte-slutprov gick riktigt bra. Jag hoppas x 10^8 att jag får ett VG. Får jag det blir jag överlyckig, får jag det inte kommer jag bryta ihop. Matten för gymnasiet är klart, fysiken för gymnasiet är klart och strax är kemin för gymnasiet klart. Visserligen är det de ämnen jag gillar, men de är ju verkligen tunga.
Idag bestämde vi oss för att prommenrera mot sjön igen. Kände inte för någon skogsis konstigt nog. Vägen till sjön är lång, Julius springer på i sin takt och älskar det precis som allt annat. I ärlighetens namn blir jag tårögd precis varje gång jag ser honom nere vid stranden. Han boktavligt talat flyyger fram, har inget mål eller bestämd riktning utan bara släpper loss. Tassarna kan spreta åt varsitt håll och ögonen lyser. Men kan känna hur lycklig han är!
Vi är precis i början på den långa cykelvägen, Julius står 20m bakom mej och nosar medan jag knatar på. Tror ni inte att en räv hoppar fram. I världens fart, max 1m bakom Julius och forsar förbi och vidare in i skogen. Jag skriken halt, som en reaktion och kallar in på momangen. Räven har inte hunnit många meter förbi Julius och jag ser hur han lixom tar sats för att rucha efter, men istället tvärvänder han och rivstartar mot mej.Jag behöver inte säga mer egentligen. Han fick en jävla bra belöning som han var värd gånger tusen.
Egentligen kanske det inte var en så stor grej. Jag menar det där händer ofta fast med katter under våra prommenader, och nog var jag väldigt säker på att han skulle komma (jag kallar inte in med den signalen om jag inte är säker), men man ska fasen glädjas åt allt som går att glädjas åt :D
Nu väntar en liten powernap för oss båda tror jag :)
Ha det bra!
