3 dagar i stugan!
Just hemkommern från tre dagars visteles i sommarstugan. Mycket har hänt :)
Torsdag och fredag!
Vi prommenerade bort mot den gamla skolan på trosdagskvällen. Vi fick faktiskt syn på en skuttande rådjur men grabben höll sig nära och bra iaf. Vi har hälsat på kossor. Jag tycker min mesiga grabb var riktigt modig som iaf satt ca 5-10meter ifrån en stor tjur. Sen skällde han på dom och de blev rädda för honom istället.
På fredagen hoppade han över stängslet och in i en hage. Den var tom utan djur så jag tyckte det va helt okej. Efter några golgenfnatt på ängen hoppade han ut igen och märkte visst att elen var på. Jävlar vilket hjärt-skärande ljud. Jag började verkligen gråta, bara pågrund av hans gråt. Fast jag ömkade honom inte så oroa er inte. Familj och vänner kom för grillat på midsommarafton såklart, och jag, Lovisa och Julle tog oss faktiskt ett kyligt dopp. Fast Julle tyckte nog int det var så kallt.
Jag Lovisa och Julle hittade ett underbart, öde litet torp ute på udden. Vi blev helt kära alla tre i det lilla torpet och vi är fast beslutna att vi ska ha det. Markägaren planerar att riva hela skiten, inklusive skog. Det fanns dessutom en fin lite brygga precis brevid. Jag sk, ska, ska, ska ha torpet. Även fasst det inte finns någon väg, el eller vatten. Vi kan i alla fall ta oss dit vattenvägen. Det ligger ca 500m från vår båtplats. Jag gråter om det rivs. Jag gör vad som helst för det, utom att betala då jag bara har ca 5000kr.
Lördag!
Jag drog med mig käre mormor för att visa henne torpet. Hon blev helt gråtfärdig för allt de förstört md vägar och skog de senaste åren. Usch, vad hemskt folk kan förstöra, bara för att de saknar någon som helst känsla. För henne verkar det omöjligt för mej att få torpet, men jag ska gör vad jag kan, och mamma ska hjälpa mej.
Sen gick vi en prommenad mot sjön igen där grabben grävde gropar, hämtade pinnar och fick fnatt på fnatt. Han sköter sig super men han har faktiskt gjordt endel bus den här gången. Han har: rejsat över grannens stora potatisland, skällt ut passerande 3ggr då han tyckte att de gick för nära vår tomt samt skällt ut grannens läskiga katt.
Det är jäkligt jobbigt att han ska springa fram och skälla på folk som går förbi. De som går fröbi är max 3pers/dag och alla säger: Äsch, han är på landet, han vill ju bara hälsa, äsch det gör inte. Men det är oerhört irriterande. Han låter arg och rusar fram, men väl där är han glad och går in igen. Här hemma ligger han ju också ute, men skulle aldrig i livet få för sig att bry sig om någon passerande. Hur fasen ska jag träna detta? Han stannar alltid hos oss och rusar ingenstans trots skogen precis intill, men när någon passerar ska han dit. Visserligen har inkallningen fungerat fläckfritt så visst har jag kallat in, men ibland är man ju på baksidan och orkar inte hålla utkik hela tiden. Jaja, jag få fundera på vidare träning. Det va allt. Ha det :) Och önska mej lycka till med torpet :-)
Torsdag och fredag!
Vi prommenerade bort mot den gamla skolan på trosdagskvällen. Vi fick faktiskt syn på en skuttande rådjur men grabben höll sig nära och bra iaf. Vi har hälsat på kossor. Jag tycker min mesiga grabb var riktigt modig som iaf satt ca 5-10meter ifrån en stor tjur. Sen skällde han på dom och de blev rädda för honom istället.
På fredagen hoppade han över stängslet och in i en hage. Den var tom utan djur så jag tyckte det va helt okej. Efter några golgenfnatt på ängen hoppade han ut igen och märkte visst att elen var på. Jävlar vilket hjärt-skärande ljud. Jag började verkligen gråta, bara pågrund av hans gråt. Fast jag ömkade honom inte så oroa er inte. Familj och vänner kom för grillat på midsommarafton såklart, och jag, Lovisa och Julle tog oss faktiskt ett kyligt dopp. Fast Julle tyckte nog int det var så kallt.
Jag Lovisa och Julle hittade ett underbart, öde litet torp ute på udden. Vi blev helt kära alla tre i det lilla torpet och vi är fast beslutna att vi ska ha det. Markägaren planerar att riva hela skiten, inklusive skog. Det fanns dessutom en fin lite brygga precis brevid. Jag sk, ska, ska, ska ha torpet. Även fasst det inte finns någon väg, el eller vatten. Vi kan i alla fall ta oss dit vattenvägen. Det ligger ca 500m från vår båtplats. Jag gråter om det rivs. Jag gör vad som helst för det, utom att betala då jag bara har ca 5000kr.
Lördag!
Jag drog med mig käre mormor för att visa henne torpet. Hon blev helt gråtfärdig för allt de förstört md vägar och skog de senaste åren. Usch, vad hemskt folk kan förstöra, bara för att de saknar någon som helst känsla. För henne verkar det omöjligt för mej att få torpet, men jag ska gör vad jag kan, och mamma ska hjälpa mej.
Sen gick vi en prommenad mot sjön igen där grabben grävde gropar, hämtade pinnar och fick fnatt på fnatt. Han sköter sig super men han har faktiskt gjordt endel bus den här gången. Han har: rejsat över grannens stora potatisland, skällt ut passerande 3ggr då han tyckte att de gick för nära vår tomt samt skällt ut grannens läskiga katt.
Det är jäkligt jobbigt att han ska springa fram och skälla på folk som går förbi. De som går fröbi är max 3pers/dag och alla säger: Äsch, han är på landet, han vill ju bara hälsa, äsch det gör inte. Men det är oerhört irriterande. Han låter arg och rusar fram, men väl där är han glad och går in igen. Här hemma ligger han ju också ute, men skulle aldrig i livet få för sig att bry sig om någon passerande. Hur fasen ska jag träna detta? Han stannar alltid hos oss och rusar ingenstans trots skogen precis intill, men när någon passerar ska han dit. Visserligen har inkallningen fungerat fläckfritt så visst har jag kallat in, men ibland är man ju på baksidan och orkar inte hålla utkik hela tiden. Jaja, jag få fundera på vidare träning. Det va allt. Ha det :) Och önska mej lycka till med torpet :-)
Kommentarer
Trackback
