Tältning
Jag, Lovisa och Julius har tältat en natt på en liten ö i sjön vid sommarstugan. Första dagen hade vi riktigt fint väder och vi låg meR i vattnet än ovanför. På den ön sover vi vid en klippa där man kan dyka ifrån, men även gå i. Det är superbra där, ett riktigt favoritställe! Julius däremot törs inte lita på stenarna så han nöjde sig med att plaska lite grann inne vid kantan och oroa sig för vart vi skulle simma iväg. Men snart förstog han att vi inte lämnade honom där, och la sig tillrätta och höll koll på oss. Vi tog även en båttur bort mot campingen på andra sidan sjön och köpte glass! Mysigt.
På kvällen blev det endel åska, så vi va faktiskt aningen skraja men vi klarade oss. Nästa dag var vädret sämrre så vi åkte hem vid ett tiden. Lovisas far hämtade upp oss med sin båt så åkte vi vidare mot deras stuga för att så småning om ta bilen därifrån. Vi fick fyra aborrar på hemvägen :-) Julle har varit duktig och vaktat tältet noggrannt åt oss. Han är en sån trygghet att ha med sig. Jag vet att han alltid vaktar om någon okänd skulle dyka upp när vi är ute i skogen eller liknande.
Igår tog jag och Julius oss en cykeltur ner mot sjön. Först gick vi till parken och repeterade lite inkallning eftersom jag knappt använt den på väldigt länge. Han klarade alla galant. Även när han letar godis, nosar på goda lukter osv. Den sitter som ett smeck just nu!! Sen cyklade vi somsagt till sjön. Han fick springa lös hela vägen och herre vad han han fick springa för att hänga med. Hann inte stanna och lukta där inte. Väl nere på stranden sprang han som ett spjut efter pinnar, ner i sjön, och grävde. Han älskar stranden. Synd att det inte va någon mer hund där så han kunde få leka lite. Han har inte så många hundkompisar. Efter det cyklade vi hem igen och han va lika lydig nu. Jag behövde göra kanske 6 inkallningar och alla satt perfekt. En va han påväg ut på stora vägen, ute vid stranden, och en satte han efter grannens snickare. Jag är oerhört stolt över honom om man tänker på hur jobbigt vi hade det för ett år sen. Det var rena pinan för oss, men nu leker livet.
Denna bilden blev månadens läsarbild i Härliga hund en gång i tiden. Grabben i Säbytorp, 4 månader gammal.
På kvällen blev det endel åska, så vi va faktiskt aningen skraja men vi klarade oss. Nästa dag var vädret sämrre så vi åkte hem vid ett tiden. Lovisas far hämtade upp oss med sin båt så åkte vi vidare mot deras stuga för att så småning om ta bilen därifrån. Vi fick fyra aborrar på hemvägen :-) Julle har varit duktig och vaktat tältet noggrannt åt oss. Han är en sån trygghet att ha med sig. Jag vet att han alltid vaktar om någon okänd skulle dyka upp när vi är ute i skogen eller liknande.
Igår tog jag och Julius oss en cykeltur ner mot sjön. Först gick vi till parken och repeterade lite inkallning eftersom jag knappt använt den på väldigt länge. Han klarade alla galant. Även när han letar godis, nosar på goda lukter osv. Den sitter som ett smeck just nu!! Sen cyklade vi somsagt till sjön. Han fick springa lös hela vägen och herre vad han han fick springa för att hänga med. Hann inte stanna och lukta där inte. Väl nere på stranden sprang han som ett spjut efter pinnar, ner i sjön, och grävde. Han älskar stranden. Synd att det inte va någon mer hund där så han kunde få leka lite. Han har inte så många hundkompisar. Efter det cyklade vi hem igen och han va lika lydig nu. Jag behövde göra kanske 6 inkallningar och alla satt perfekt. En va han påväg ut på stora vägen, ute vid stranden, och en satte han efter grannens snickare. Jag är oerhört stolt över honom om man tänker på hur jobbigt vi hade det för ett år sen. Det var rena pinan för oss, men nu leker livet.
Denna bilden blev månadens läsarbild i Härliga hund en gång i tiden. Grabben i Säbytorp, 4 månader gammal.
Kommentarer
Postat av: Sofie o Specs
haha säbytorp har vi också varit vid ;) Det är där specs är född :D
Trackback
