Var ska man börja?
Shit vad länge sen det va jag skrev sist. Det har hänt en hel del, fast kanske inte så mycket hundigt.
En dag, för hm, en vecka sen kanske? gick vi ett spår. Eller nja, vi kom aldrig till slutet. Det gick käpprätt åt helvete helt enkelt. Julle bara rusade hit och dit medan jag försökte visa honom spåret. Han brydde sig inte ett skit utan bara skuttade omkring. Kanske inte så konstigt med tanke på att det går ett X antal hundar och människor där varje dag, men det är ändå oerhört frustrerande. Sen dess har vi inte försökt något mer, men kanske någon av de kommande dagarna
.
Vi har nog sett över 5 fotbollsmatcher sen sist. Vi följer med så ofta det går, och Julle är numer väldigt känd på de olika arenorna i värmland. Fotbollshunden och Vallenhunden är inte ovanliga smeknamn. Det påstås att han sett flest fotbollsmatcher i Värmland, av hundarna då. Alla känner honom så han går omkring där på egen hand, går fram till alla och tiggar hos alla. Ingen är rädd för honom inte. Det är jsom hans andra hem.
Såhär ser det ut när vi tittar på fotboll. Han älskar att ligga i knät och man får riktigt knuffa ner honom.
Sen skulle vi ju iväg på hundträff i Karlstad. Men om jag förkortar historien en aning, så var det en jävel till konduktör som körde iväg tåget utan att jag hann på. Där hade jag licom stått och väntat i 10min, och småspringer längs tåget för att hitta hundvagnen och jäveln kör iväg lixom. Hon ska jag fan strypa nästa gång jag ser henne.
Istället fick vi ta en snabbis till hundbadet då. Där fanns två hundar som han fick leka med. En Petit basset venden (rättskrivet?) och en shäfer/labarador/border collie. Han lekte mest med blandisen då basseten hade några år på nacken. Trevligt, trevligt och grabben skötte sej utomordentligt. Blandisen som för övrigt hette Dixi sporang iväg mot människobadet med en pinne, och självklar Julle jagandes efter. Jag ropar Julle kom, och han tvärnitar och kommer som skjuten ur en kanon. Prickfritt. Under lek med andra hundar har jag faktiskt inte brytt mej om att kalla in förut, så det var den situationen jag tror att inkallningen skulle kunna brista lite, men icke då.
Såhär långt går han självmant utan problem, men sen blir han lite avvaktande.
Sen har vi faktiskt hunnit till hundbadet en gång till. Där var tre kopplade flattar med ägare som lagt sej en bit ifrån, så jag tänke att antagligen vill de inte ha andra hundbesök. Men jag släppte Julle och han brydde sig inte ett smack om de andra hundarna. Ägnade sig med att kampa pinne med matte, och sen springa och hämta den i vattnet. Han gillar verkligen att bada. Han slänger sig inte i, och simmar helst inte heller. Men han går alltid raka vägen i vattnet och går gärna omkring med vatten ten decimeter från manken (haha, manken. Är inte det häst?).
Det var allt nu. Snart kommer väl mer.
En dag, för hm, en vecka sen kanske? gick vi ett spår. Eller nja, vi kom aldrig till slutet. Det gick käpprätt åt helvete helt enkelt. Julle bara rusade hit och dit medan jag försökte visa honom spåret. Han brydde sig inte ett skit utan bara skuttade omkring. Kanske inte så konstigt med tanke på att det går ett X antal hundar och människor där varje dag, men det är ändå oerhört frustrerande. Sen dess har vi inte försökt något mer, men kanske någon av de kommande dagarna
.Vi har nog sett över 5 fotbollsmatcher sen sist. Vi följer med så ofta det går, och Julle är numer väldigt känd på de olika arenorna i värmland. Fotbollshunden och Vallenhunden är inte ovanliga smeknamn. Det påstås att han sett flest fotbollsmatcher i Värmland, av hundarna då. Alla känner honom så han går omkring där på egen hand, går fram till alla och tiggar hos alla. Ingen är rädd för honom inte. Det är jsom hans andra hem.
Såhär ser det ut när vi tittar på fotboll. Han älskar att ligga i knät och man får riktigt knuffa ner honom.
Sen skulle vi ju iväg på hundträff i Karlstad. Men om jag förkortar historien en aning, så var det en jävel till konduktör som körde iväg tåget utan att jag hann på. Där hade jag licom stått och väntat i 10min, och småspringer längs tåget för att hitta hundvagnen och jäveln kör iväg lixom. Hon ska jag fan strypa nästa gång jag ser henne.
Istället fick vi ta en snabbis till hundbadet då. Där fanns två hundar som han fick leka med. En Petit basset venden (rättskrivet?) och en shäfer/labarador/border collie. Han lekte mest med blandisen då basseten hade några år på nacken. Trevligt, trevligt och grabben skötte sej utomordentligt. Blandisen som för övrigt hette Dixi sporang iväg mot människobadet med en pinne, och självklar Julle jagandes efter. Jag ropar Julle kom, och han tvärnitar och kommer som skjuten ur en kanon. Prickfritt. Under lek med andra hundar har jag faktiskt inte brytt mej om att kalla in förut, så det var den situationen jag tror att inkallningen skulle kunna brista lite, men icke då.
Såhär långt går han självmant utan problem, men sen blir han lite avvaktande.
Sen har vi faktiskt hunnit till hundbadet en gång till. Där var tre kopplade flattar med ägare som lagt sej en bit ifrån, så jag tänke att antagligen vill de inte ha andra hundbesök. Men jag släppte Julle och han brydde sig inte ett smack om de andra hundarna. Ägnade sig med att kampa pinne med matte, och sen springa och hämta den i vattnet. Han gillar verkligen att bada. Han slänger sig inte i, och simmar helst inte heller. Men han går alltid raka vägen i vattnet och går gärna omkring med vatten ten decimeter från manken (haha, manken. Är inte det häst?).
Det var allt nu. Snart kommer väl mer.
Kommentarer
Trackback
