koppelgående.

Både igår&idag har vi nixat samma skogsrunda som vi gör väldigt ofta. Idag hängde Sandra på och höll mej lite människosällskap. Gossen har skött sej fint, och gick kalasfint och följsamt i kopplet. Så nu har jag fått en idé. Vi ska "börja om" med koppelträningen lite. Mest för skojs skull då det egentligen inte är någon fara med den. Han går fint, drar inte (kan allt inträffa ibland, men han kommer inte en meter framåt då), han håller sej åt vänster och bla bla bla. Men hur förljsam är han egentligen? Inte ett skit. Tar jag en oväntad väg eller stannar hinner han absolut inte reagera innan det 1,80m långa kopplet tar emot.

Blev inspirerad av en tråd på vovve, och nu ska han lära sej följa mej istället. Började lite grann på kvällsrundan men jag får grubbla lite. Julle trodde det handlade om fot, och dessutom är det svårt att följa matte lagom (dvs absolut inte snäv position, ögonkontakt och vinklade öron) när man går omkring och luktar på snön. Hur ska jag skilja på följa-john och rastning tro... grubblar vidare!
Hur som helst blir det kul att testa. Orkar jag inte (rätt troligt) eller blir det fel gör det inget eftersom han redan går kanonfint (bortsett fr. lite följsamhet då). Jag tror nog att hajjar vovven det där med att följa efter matte behöver man aldrig träna koppelgående sen.

För övrigt körde vi de första träningspassen på hur länge som helst känns det som. Några pass hoppstå. Försökte lära en riikgit stabil gosse kommandot, och mina tidigare erfarenheter säger mej att jag måste lägga ner massor^10 med tid för att det ska fungera. Klarar vi att sätta kommando på ett till beteende tror jag vi är på gång och kommer klara det bättre också.

Kanin (sitt fint) har vi verkligen kämpat med att få kommandosäkert och jag kan meddela att det sitter. Körde något pass med att skilja på kommandon. 9 kommandon inblandade och allt satt som ett smäck. Kanin är det enda av de kommandona som är klickertrännade, de andra lärde vi oss under hans första år. Och de kommandona sen den tiden har han aldrig några sådana problem med :) Dock var de aaningen svårare att lära in om man säger så. Det väger upp med andra ord :D

Avslutar med en bild på familjens baranaskara. Ola (till vänster) bor inte hemma. Och nu i farbruari flyttar Abbe (till höger) in till stan. Har vetat om det ett bra tag, men idag blev det än mer uppenbart när vi åkte till lägenheten och tog mått. Ensam-unge känns inte som något jag kommer uppskatta. Jajja, jag har ju Julius som är barn också :D

Ha det bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0